Ing-Marie Eriksson

Ing-Marie Eriksson
Ing-Marie Eriksson vid genombrottet 1965.
Född	30 september 1932 Hammerdal, Jämtland
Yrke	Författare, ämneslärare
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska
Verksam	1965 –

Ing-Marie Eriksson (gift Sabbadini), född 30 september 1932 i Sikås, Hammerdal i norra Jämtland, numera boende i Stockholm, är en svensk författare och ämneslärare.

Biografi

Ing-Marie Eriksson växte upp i Sikås, där fadern var SJ-anställd vid Inlandsbanan på stationen Jämtlands Sikås. Hon studerade senare vid Stockholms universitet där hon blev fil. mag. 1966.

Ing-Marie Eriksson debuterade 1965 med romanen Märit som ledde till ett tryckfrihetsåtal, då några grannar i Sikås ansåg sig förtalade av hennes bok, och hon fälldes senare i tingsrätt och hovrätt.

Hon har studerat språk i Frankrike, Tyskland och Italien, och åren 1973-1974 bodde hon på Sicilien.

Hon är medlem i författarkooperativet Hanveden.

Bibliografi

• 1965 – Märit (roman)
• 1968 – I Getsemane (roman)
• 1969 – Segerhuva (roman)
• 1972 – Sista slåttersommaren (roman)
• 1975 – De övergivna
• 1978 – En gäst och främling (roman)
• 1980 – Årsringen (roman)
• 1985 – Resenärerna
• 1990 – Porträttet
• 1994 – Vännen från fjärran (roman)
• 1997 – Förföraren (roman)
• 2004 – När kastanjerna blommar i Paris (roman)

Priser och utmärkelser

• 1966/67 – Tidningen Vi:s litteraturpris
• 1970 – Litteraturfrämjandets stipendiat
• 1972 – Östersunds-Postens litteraturpris
• 1994 – Landsbygdens författarstipendium
• 2005 – Hedenvindplaketten
• 2007 – Carl Zetterströms minnesmedalj

Källor

• Norrländsk uppslagsbok, Band 1, 1993
• Eriksson-Sabbadini, Ing-Marie i Vem är det 1993, sid 311
• Ing-Marie Eriksson-Sabbadini från Författarcentrum

Externa länkar

• Ing-Marie Eriksson i Libris