Italiens bröder
Italiens bröder, Fratelli d'Italia (FdI) är ett italienskt nationalkonservativt högerparti, bildat i december 2012 av avhoppare från Frihetens folk. Partiet förespråkar "ordning och reda" och "traditionella familjevärderingar".[1] Enligt Alessia Donà, professor i sociologi, uppfyller partiet kriterierna för att betecknas som högerradikalt.[2]
| Italiens bröder Fratelli d'Italia | |
| Partiordförande | Giorgia Meloni |
|---|---|
| Grundat | 2012 |
| Huvudkontor | Rom, Italien |
| Politisk ideologi | Nationalkonservatism Nationalism |
Partiet blev i en opinionsundersökning i augusti 2021 landets största parti, med 20,9 % av väljarnas stöd.[3]
I EU-parlamentsvalet 2019 fick FdI drygt 6 % av väljarnas stöd.[4]
I parlamentsvalet 2018 deltog FdI i en center-högerallians tillsammans med Berlusconis Forza Italia och nationalistiska Lega. FdI fick mer än 4,4 % av rösterna och 33 mandat i deputeradekammaren, en ökning med 24 mandat.
Italiens bröder vann det italienska valet i september 2022 med runt 25 procent av rösterna.[5] Partiets ledare Giorgia Meloni blev landets första kvinnliga premiärminister i oktober 2022.[6]
Personer
[redigera | redigera wikitext]Ledamöter av Europaparlamentet
[redigera | redigera wikitext]- Carlo Fidanza (2013–2014, 2019–, representerade före 2013 Frihetens folk)[7]
- Marco Scurria (2013–2014, representerade innan dess Frihetens folk)[8]
- Stefano Maullu (2018–2019, representerade innan dess Forza Italia)[9]
- Innocenzo Leontini (2019, representerade innan dess Forza Italia)[10]
- Pietro Fiocchi (2019–)
- Raffaele Fitto (2019–2022, representerade innan dess både Forza Italia och Conservatori i Riformisti)
- Nicola Procaccini (2019–)
- Raffaele Stancanelli (2019–)
- Sergio Berlato (2020–, har tidigare representerat både Nationella alliansen och Frihetens folk)
- Denis Nesci (2022–)
Ministrar
[redigera | redigera wikitext]- Regeringen Meloni sedan 22 oktober 2022, tio ministrar
- Luca Ciriani, minister för parlamentsrelationer
- Guido Crosetto, försvarsminister
- Raffaele Fitto, Europaminister
- Francesco Lollobrigida, jordbruksminister
- Giorgia Meloni, premiärminister
- Nello Musumeci, civilskyddsminister
- Carlo Nordio, justitieminister
- Eugenia Maria Roccella, familjeminister
- Daniela Santanchè, turistminister
- Adolfo Urso, minister för ekonomisk utveckling
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ De är nyckelspelarna i det italienska valet svt, 20 februari 2018
- ^ Donà, Alessia (2022-10-20). ”The rise of the Radical Right in Italy: the case of Fratelli d’Italia”. Journal of Modern Italian Studies 27 (5): sid. 775–794. doi:. ISSN 1354-571X. https://doi.org/10.1080/1354571X.2022.2113216. Läst 18 februari 2023.
- ^ Balduzzi, Gianni (6 augusti 2021). ”Sondaggi elettorali TP, per gli italiani nel governo comanda solo Draghi” (på it-IT). Termometro Politico. https://www.termometropolitico.it/1596673_sondaggi-elettorali-tp-draghi-governo.html. Läst 11 augusti 2021.
- ^ ”National results Italy | 2019 Election results | 2019 European election results | European Parliament” (på engelska). https://europarl.europa.eu/election-results-2019/en/. https://europarl.europa.eu/election-results-2019/en/national-results/italy/2019-2024/. Läst 11 augusti 2021.
- ^ Ett, Studio (13 oktober 2022). ”Nya Italienska parlamentet samlas”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/nya-italienska-parlamentet-samlas. Läst 3 november 2022.
- ^ ”Giorgia Meloni har svurits in som ny premiärminister i Italien | Placera”. www.placera.se. https://www.placera.se/placera/telegram/2022/10/24/giorgia-meloni-har-svurits-in-som-ny-premiarminister-i-italien.html. Läst 3 november 2022.
- ^ ”History of parliamentary service, 7th parliamentary term” (på engelska). Carlo Fidanza, Italy. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/meps/en/96810/CARLO_FIDANZA/history/7#detailedcardmep. Läst 10 april 2023.
- ^ ”History of parliamentary service, 7th parliamentary term” (på engelska). Marco Scurria, Italy. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/meps/en/96843/MARCO_SCURRIA/history/7. Läst 10 april 2023.
- ^ ”History of parliamentary service, 8th parliamentary term” (på engelska). Stefano Maullu, Italy. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/meps/en/133326/STEFANO_MAULLU/history/8. Läst 10 april 2023.
- ^ ”History of parliamentary service, 8th parliamentary term” (på engelska). Innocenzo Leontini, Italy. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/meps/en/72754/INNOCENZO_LEONTINI/history/8. Läst 10 april 2023.