Johan (Johansson) Kyander
Johan (Johansson) Kyander, född 1730 i Rantasalmi, död 23 mars 1820 i Heinävesi, var en finsk officer och godsägare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Johan Kyanders föräldrar var prosten Johan (Andersson) Kyander (död 1743) och Anna Elisabet Södermarck (död 1738). Han växte upp på den tidigare kungsgården Strandgård i Rantasalmi. Johan Kyander ingick äktenskap 1753 med Hedvig Kristina Orbinski (1734–1788), dotter till kornetten Lorenz Orbinski och Gertrud Kristina Gyllenspång.[1]
Johan Kyander var förare vid Karelska lätta dragonkåren och blev sedermera fänrik.[1] Tillsammans med sin bror Nils (Johansson) Kyander ägde han Strandgård, vari ingick Papinniemi ägor i Heinävesi på andra sidan Saimen. Här anlade han på 1770-talet Papinniemi herrgård. Efter storskiftet 1804 bytte de två gårdarna status med varandra: Papinniemi blev huvudgård och den gamla kungsgården Strandgård omvandlades till utgård. De övriga små herrgårdar som syskonen ärvt efter fadern, framför allt Kolkonhovi som varit i familjens ägo sedan 1660-talet och Tornila i Tornioniemi, såldes efter hand, Kolkonhovi 1766 till regementsskrivaren Johan Huchtberg.[2] Papinniemi är idag mer känt som Valamo nya kloster, ett av den finska ryskortodoxa kyrkans viktigaste center. Papinniemis herrgårdsbyggnad, som på senare år länge stått oanvänd, förstördes genom brand 2011.[3]
Johan Kyander var far till hovsekreteraren Johan Henrik Kyander (1764–1840).
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Sukukirja. Suomen aatelittomia sukuja (toimittanut Axel Bergholm), Bd 1, Helsingfors 1901 s 752.
- ^ Arvo M Soininen, Rantasalmen historia, Rantasalmi 1954 s 343f.
- ^ https://en.wikipedia.org/wiki/New_Valamo
Övriga källor
[redigera | redigera wikitext]- Sukukirja. Suomen aatelittomia sukuja (toimittanut Axel Bergholm), Bd 1, Helsingfors 1901 s 754f.
- Wirilander, Kaarlo, Herrskapsfolk. Ståndspersoner i Finland 1721–1870. Nordiska Museet. Arlöv 1982. Nordiska Museets Handlingar nr 98.
- Arvo M Soininen, Rantasalmen historia, Rantasalmi 1954 s 343.