John Hattie
| John Hattie | |
 John Hattie, 2014. | |
| Född | 1950[1] Timaru, Nya Zeeland |
|---|---|
| Medborgare i | Nya Zeeland |
| Utbildad vid | University of Otago University of Toronto,  |
| Sysselsättning | Pedagog[2], universitetslärare |
| Arbetsgivare | University of Auckland University of Melbourne |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor vid Augsburgs universitet (2016) Officer av Nya Zeelands förtjänstorden | |
| Redigera Wikidata | |
John Allan Clinton Hattie, född 1950[3] i Timaru, Nya Zeeland, är professor i pedagogik (Professor of Education) och chef för Melbourne Education Research Institute på University of Melbourne i Australien sedan mars 2011.
Hattie är huvudsakligen verksam inom fältet pedagogisk psykologi. Hans forskning rör bland annat kvalitetsmätning och utvärdering inom utbildning, samt kreativitetsmätning och modeller för undervisning och lärande, och han är en känd förespråkare för evidensbaserad kvantitativ forskningsmetodik för mätning av påverkan på elevprestationer.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Hattie doktorerade vid University of Toronto år 1981. Han var tidigare professor vid University of Auckland på Nya Zeeland. År 2011 mottog han graden av Officer of the New Zealand Order of Merit för sina tjänster för utbildningen.[4] Hattie var tidigare även rådgivare till Nya Zeelands utbildningsminister, som medlem av en expertgrupp.
Hattie är gift med Janet Clinton, som också är lärare vid University of Melbourne.
Synligt lärande
[redigera | redigera wikitext]Synligt lärande introducerades genom Hatties metastudie Visible Learning.[5] Denna sammanställer 800 metastudier och utgör därmed det sammanställda resultatet av 15 års forskning som täcker mer än 80 miljoner elever och kombinerar omkring 50 000 mindre studier. Den är därmed en av de största undersökningarna i världen omkring vilka åtgärder som höjer elevprestationer i skolan.
Hattie jämförde effektstorleken[6] hos många åtgärder som påverkar undervisningsutfallet i skolor och påpekar att de flesta åtgärder inom skolan har en effekt, men att frågan är vilka strategier och pedagogiska innovationer som fungerar bäst, samt hur resurser och ansträngningar ska förläggas för att öka elevresultat. Times Educational Supplement beskriver Hatties Visible Learning som "undervisningens heliga Graal".[7]
Enligt Hatties slutsatser sker synligt lärande när lärare ser lärande ur ett elevperspektiv och hjälper eleverna bli sina egna lärare. De tio mest effektiva influenserna med avseende på elevprestationer är enligt Hattie: självskattning av betyg/elevförväntningar (d= 1,44), formativ bedömning (d=0,9), lärarens tydlighet (d=0,75), ömsesidig undervisning (d=0,74), återkoppling (d=0,73), byggande av lärare-elev-relationen (d=0,72), metakognitiva strategier (d=0,69), självverbalisering och självutfrågning (d=0,64), professionell yrkesutveckling hos lärare (d=0,62), och undervisning i problemlösning (d= 0,61).[5]
Kritik av synligt lärande
[redigera | redigera wikitext]Hattie tolkas enligt organisationsforskaren Mats Alvesson alltför enkelriktat av ledare inom skolväsendet[8], och Alvesson menar att i stället för att skapa förutsättningar och likvärdiga möjligheter för lärare att jobba med det de ska, skapas en miljö där allt mindre tid ägnas direkt åt eleverna och allt mer tid ägnas åt att anpassa sig till den absolut senaste vetenskapen.[9] Andra kritiker[10] menar att utvecklingen mot ett allt sämre resultat i skolorna med stress och utmattning bland lärare och elever, inte kan uteslutas i kontexten av den allt mer byråkratiska och administrationstyngda verksamheten.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ MAK, PLWABN-ID: 9810686186605606.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 12 mars 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Laxon, Andrew, Standards and the professor. New Zealand Herald.
- ^ ”The Queen's Birthday Honours 2011”. Department of the Prime Minister and Cabinet. 6 juni 2011. http://www.dpmc.govt.nz/honours/lists/list.asp?id=58. Läst 6 juni 2011.
- ^ [a b] Hattie, John (2008). Visible Learning: A Synthesis of Over 800 Meta-Analyses Relating to Achievement. NY: Routledge. sid. 392. ISBN 978-0-415-47618-8
- ^ Cohens d, differensen mellan elevernas prestationsmedelvärde med och utan åtgärden, dividerat med standardavvikelsen inom elevgruppen
- ^ Mansell, Warwick. ”Research reveals teaching's Holy Grail”. TES. Arkiverad från originalet den 18 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130118092920/http://www.tes.co.uk/article.aspx?storycode=6005393. Läst 28 mars 2013.
- ^ SKL , Synligt lärande (2011)
- ^ Alvesson, Mats (2015). Organisationskultur och ledning. Liber
- ^ Forsell, Anders & Ivarsson Westberg, Anders (2014). Administrationssamhället. Studentlitteratur
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Hattie, John A. (2008). Visible Learning: A Synthesis of Over 800 Meta-Analyses Relating to Achievement. ISBN 0-415-47618-6
- Hattie, John A. (2012). Synligt lärande för lärare. ISBN 978-91-27-13467-6
- Fletcher, Richard B.; Hattie, John A. (2011). Intelligence and Intelligence Testing
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, John Hattie, 15 september 2014.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Visible Learning, 14 september 2014.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Biografi
- Information om synligt lärande www.visible-learning.org
- "Alla lärare är inte bra". Intervju i SvD 10 juni 2013.
|