Hoppa till innehållet

Lepidolit

Från Wikipedia
Lepidolit
Lepidolit
KategoriMineral
GruppFyllosilikat
Strunz klassificering9.EC.20
Kemisk formelK(Li,Al)3(Al,Si,Rb)4O10(F,OH)2
FärgRosa, ljuslila, lila, rosa-röd, violett-grå, gulaktig, vit, färglös andra färger möjliga men är sällsynta.
KristallstrukturMonoklint
Tvillingbildningsällsynt, kompositionsplan {001}
Spaltningperfekt {001}
Brottoregelbundet
Hårdhet (Mohs)2,5–3
Glansglasaktig, pärlemorfärgad
Refraktionnα=1,525–1,548, nβ=1,551–1,58, nγ=1,554–1,586
Dubbelbrytning0,0290 – 0,0380
Optisk karaktärBiaxial (-)
Dispersion0° - 58° uppmätt
PleokroismX = nästan färglös, Y = Z = rosa, ljusviolett
Transparenstransparent till genemskinlig
Streckfärgvit
Densitet2,8-2,9
Referenser[1][2]

Lepidolit, K(Li,Al)3(Si,Al)4O10(F,OH)2,[1][2] är ett mineral, som är viktig som råvara vid framställning av litium. Det utgörs av litium-aluminium-silikat och bildar pärlemorglänsande, blekröda eller vita blad eller fjäll. Det är det mest förekommande litiumhaltiga mineralet[3] och är en sekundär källa till denna metall. Det är den huvudsakliga råvaran till alkalimetallen rubidium.

Lepidolit finns med andra litiumhaltiga mineraler, såsom spodumen, i pegmatitkroppar. Den har också hittats i högtemperaturkvartsådror, greisen och granit.

Beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Lepidolit är ett fyllosilikatmineral[4] och tillhör polylitionit-trilitionitserien.[5] Lepidolit är en del av en tredelad serie bestående av polylitionit, lepidolit och trilitionit. Alla tre mineraler delar liknande egenskaper beroende av olika förhållanden av litium och aluminium i deras kemiska formler. Li:Al-förhållandet varierar från 2:1 i polylitionit upp till 1,5:1,5 i trilitionit.[6][7]

Lepidolit finns naturligt i en mängd olika färger, främst rosa, lila och röd, men också grå och, sällan, gul och färglös. Eftersom lepidolit är en litiumbärande glimmer, antas det ofta felaktigt att litium är det som orsakar de rosa nyanserna som är så karakteristiska för detta mineral. Istället är det spårmängder av mangan som orsakar de rosa, lila och röda färgerna.[8][9]

Struktur och sammansättning

[redigera | redigera wikitext]

Lepidolit tillhör gruppen trioktaedrisk glimmer,[7] med en struktur som liknar biotit. Denna struktur beskrivs ibland som TOT-c. Kristallen består av staplade TOT-lager svagt sammanbundna av kaliumjoner (c). Varje TOT-lager består av två yttre T (tetraedriska) skikt där kisel- eller aluminiumjoner var och en binder med fyra syreatomer, som i sin tur binder till annat aluminium och kisel för att bilda skiktstrukturen. Det inre O (oktaedriska) skiktet innehåller järn- eller magnesiumjoner var och en bundna till sex syre-, fluorid- eller hydroxidjoner. I biotit upptar kisel tre av fyra tetraedriska platser i kristallen och aluminium upptar de återstående tetraedriska platserna, medan magnesium eller järn fyller alla tillgängliga oktaedriska platser.[10]

Lepidolit delar denna struktur, men aluminium och litium ersätter magnesium och järn i de oktaedriska platserna. Om nästan lika stora mängder aluminium och litium upptar de oktaedriska platserna, är det resulterande mineralet trilitionit, KLi1.5Al1.5(AlSi3)O10(F,OH)2. Om litium upptar två av tre oktaedriska platser och aluminium det återstående oktaedriska stället kan laddningsbalansen bevaras endast om kisel upptar alla tetraedriska platser. Resultatet är polylitionit, KLi2AlSi4O10(F,OH)2. Lepidolit har en sammansättning mellan dessa slutelement.[7]

Fluoridjoner kan ersätta en del av hydroxiden i strukturen, medan natrium, rubidium eller cesium kan ersätta kalium i små mängder.[11]

Förekomst

[redigera | redigera wikitext]

Lepidolit är förknippat med andra litiumhaltiga mineraler som spodumen i pegmatitkroppar. Det är den huvudsakliga källan till alkalimetallen rubidium.[12] År 1861 extraherade Robert Bunsen och Gustav Kirchhoff 150 kg lepidolit för att ge några gram rubidiumsalter för analys, och upptäckte därför det nya grundämnet rubidium.[13][14]

Det förekommer i granitpegmatiter, i vissa högtemperaturkvartsådror, greisen och graniter. Associerade mineraler är kvarts, fältspat, spodumen, amblygonit, turmalin, columbit, cassiterit, topas och beryl.[1]

Notervärda förekomster finns i Brasilien, Uralbergen i Ryssland, Kalifornien, Tanco Mine och Bernic Lake i USA, Manitoba i Kanada och Madagaskar.[1]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lepidolit, 18 januari 2024..

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). ”Lepidolite”. Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/lepidolite.pdf. Läst 14 mars 2022. 
  2. ^ [a b] Barthelmy, David (2014). ”Lepidolite Mineral Data”. Webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Lepidolite.shtml. Läst 19 mars 2022. 
  3. ^ Deer, W.A.; Howie, R.A.; Zussman, J. (1966). An Introduction to the Rock Forming Minerals. London: Longman. sid. 218. ISBN 0-582-44210-9 
  4. ^ Hurlbut, Cornelius S.; Klein, Cornelis (1985), Manual of Mineralogy, Wiley, (20th ed.) ISBN 0-471-80580-7
  5. ^ Lepidolite on Mindat.org
  6. ^ Polylithionite-Trilithionite Series, Mindat.org
  7. ^ [a b c] Rieder, M.; Cavazzini, G.; D’yakonov, Yu. S.; Frank-Kamenetskii, V. A.; Gottardi, G.; Guggenheim, S.; Koval’, P. V.; Müller, G.; et al. (april 1999). ”Nomenclature of the micas”. Mineralogical Magazine 63 (2): sid. 267–279. doi:10.1180/minmag.1999.063.2.13. 
  8. ^ King, Hobart M.. ”Lepidolite: A pink to purple mica, a source of lithium, an ornamental stone, a gem material”. geology.com. https://geology.com/minerals/lepidolite.shtml. Läst 19 mars 2022. 
  9. ^ London, David (4 mars 2017). ”Reading Pegmatites: Part 3—What Lithium Minerals Say”. Rocks & Minerals 92 (2): sid. 144–157. doi:10.1080/00357529.2017.1252636. 
  10. ^ Klein, Cornelis; Hurlbut, Cornelius S. Jr. (1993). Manual of mineralogy : (after James D. Dana) (21st). New York: Wiley. sid. 498–507. ISBN 047157452X 
  11. ^ Klein & Hurlbut 1993, sid. 519.
  12. ^ Wise, M. A. (1995). ”Trace element chemistry of lithium-rich micas from rare-element granitic pegmatites”. Mineralogy and Petrology 55 (13): sid. 203–215. doi:10.1007/BF01162588. 
  13. ^ G. Kirchhoff, R. Bunsen (1861). ”Chemische Analyse durch Spectralbeobachtungen”. Annalen der Physik und Chemie 189 (7): sid. 337–381. doi:10.1002/andp.18611890702. http://archiv.ub.uni-heidelberg.de/volltextserver/15657/1/spektral.pdf. 
  14. ^ Weeks, Mary Elvira (1932). ”The discovery of the elements. XIII. Some spectroscopic discoveries”. Journal of Chemical Education 9 (8): sid. 1413–1434. doi:10.1021/ed009p1413. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör Lepidolit.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lepidolit&oldid=55889998”