Hoppa till innehållet

Max Schneidewin

Från Wikipedia
Max Schneidewin
Född24 februari 1843[1]
Göttingen[2]
Död22 januari 1931[1] (87 år)
Hameln[3], Tyskland
Medborgare iTyskland
SysselsättningTeolog, gymnasielärare, klassisk filolog, filosof
Redigera Wikidata

Max Paul Ernst Berthold Schneidewin, född den 24 februari 1843 i Göttingen, död den 22 januari 1931 i Hameln, var en tysk filolog, teolog och filosof. Han var son till filologen Friedrich Wilhelm Schneidewin och far till juristen Karl Schneidewin.

Schneidewin var 1887–1911 gymnasieprofessor i Hameln och gav ut flera arbeten inom klassisk filologi, politiska och litteraturhistoriska skrifter samt filosofiska arbeten, Drei populärphilosophische Essays (1883), Der Wundt-Sommersche Streit (1887), Das goldene ABC der Philosophie (tillsammans med Adolf Steudel, 1891), Offener Brief an Eduard von Hartmann (1892), Die Unendlichkeit der Welt (1900) med flera. Han anslöt sig i viss mån till Eduard von Hartmanns ståndpunkt. Oändligheten förstod han som en subjektiv förståndsteori, grundad på det ständigt möjliga fortskridandet i tänkandet.

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 24 april 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]