Pierre Abélard
Pierre Abélard, franska Pierre Abélard, latin Petrus Abaelardus, andra stavningar: Abaelard, Abailard, född 1079 i Le Pallet i närheten av Nantes, död 21 april 1142 i klostret Saint-Marcel i närheten av Chalon-sur-Saône, var en framstående men kontroversiell fransk medeltida filosof, teolog och poet. Han var en av skolastikens och konceptualismens grundare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Abélard studerade för Vilhelm av Champeaux och Anselm och grundade en internationellt känd skola för studier i teologi i Paris.[1] Han var verksam som lärare där från 1113 och utövade stort inflytande genom sin lärdom och sitt skarpsinne. På grund av sin inställning till treenighetsläran blev han 1121 dömd av synoden i Soissons att spärras in i kloster. Benådad därifrån dömdes han till samma straff 1141 av synoden i Sens på grund av den häftiga polemik, som Bernhard av Clairvaux riktat mot hans åsikter.[2][3]
Abélard betonade bland annat att sinnelaget är viktigt, då man skall bedöma en handling moraliskt och ansåg att arvsynden inte medför skuld hos den enskilda människan. I sin subjektiva försoningslära lägger han vikt vid att Kristus genom kärleken omskapar människan snarare än friköper henne som den objektiva försoningsläran säger.[4] Abélard resonerar vidare att förnuftet, såsom givet av Gud, inte kan stå i motsatsförhållande till tron. Detta var ytterligare ett kontroversiellt synsätt eftersom det innebar att tron inte kunde vara överordnad förnuftet, såsom kyrkan lärde.[4] På grund av sina kontroversiella åsikter låg Abélard en tid i konflikt med påven.
Mest berömd är hans brevväxling med sin elev och älskade Héloïse,[1] det sjuttonåriga syskonbarnet till kaniken Fulbert av Notre-Dame. Han blev hennes lärare vid 36 års ålder. De förälskade sig, vilket resulterade i en son, och de gifte sig i hemlighet, men strax efteråt förnekade Héloïse äktenskapet eftersom hon var rädd för att det kunde vara ett hinder för hans befordran. Fulbert blev då rasande över Abélards tysta medgivande och skickade ut "torpeder", som övermannade och kastrerade Abélard. Abélard gick in i klostret i Saint-Dénis och Héloïse blev nunna.
Abélard fortsatte med sin kontroversiella undervisning och grundade sedermera en annan skola nära Nogent-sur-Seine, Paraclete. Han begav sig sedan av till Bretagne där han skulle leda klostret St. Gildas, och då skänkte han Paraclete till Héloïses orden.
Hans stormiga liv slutade 1142 och Héloïse begravdes vid hans sida 1164. Deras kvarlevor flyttades från Paraclete och de begravdes på nytt 1817 på Père-Lachaise-kyrkogården i Paris.[5]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Lübcke, Poul (1988). Filosofilexikonet. Forum. sid. 11. ISBN 91-37-10062-9
- ^ Svensk Uppslagsbok, Band 1, 1947–1955
- ^ Leff 1962, s. 113.
- ^ [a b] Martling, Carl Henrik [2005]. Svenskt kyrkolexikon, Skellefteå: Artos & Norma bokförlag, uppslagsord Abælard, Pierre. ISBN 91 7580 282-1.
- ^ Nationalencyklopedin. Bra Böcker. 1989. sid. 440. ISBN 91-7024-621-1
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Leff, Gordon (1962) (på engelska). Medieval Thought: St Augustine to Ockham. Harmondsworth, Middlesex: Penguin Books
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Pierre Abélard.
|