Hoppa till innehållet

Praktrosella

Från Wikipedia
Praktrosella
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Praktrosella, hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPapegojfåglar
Psittaciformes
FamiljÖstpapegojor
Psittaculidae
SläktePlatycercus
Nicholas Aylward Vigors, 1825
ArtPraktrosella
P. eximius
Vetenskapligt namn
§ Platycercus eximius
AuktorGeorge Shaw, 1792
Praktrosella, hona
Praktrosella, hona

Praktrosella[2] (Platycercus eximius) är en art i släktet rosellor.[3] Den hör hemma i sydöstra Australien och Tasmanien. Den har blivit införd i Nya Zeeland där vilda populationer finns i norra delen särskilt i den norra halvan av ön och kring Hutt Valley. Även i bergen närheten av DunedinSydön. Praktrosellan är utöver det spridd runt hela världen som populär burfågel.

Praktrosellan fick sitt namn av George Shaw år 1792. Arten har ibland betraktas som en underart till vitkindad rosella (P. adscitus). Namnet blekhuvad rosella har använts som samlingsnamn när man pratat om vitkindad rosella och praktrosellan. Hybrider av de två arterna har registrerats där de mötts i nordöstra New South Wales och sydöstra Queensland. Tre underarter av praktrosella erkänns:

  • P. e. eximius – Förekommer Victoria and södra New South Wales.
  • P. e. elecica – Förekommer i nordöstra New South Wales and sydligaste Queensland. Även kallad guldmantlad rosella eller GMR.
  • P. e. diemenensis – Förekommer i östra Tasmanien. Vita kindfläckarna är större och huvudet är mörkare rött.

Praktrosellan är 30–32 cm lång, den har rött huvud med vita kinder. Näbben är vit och iris är bruna. Övre bröstet är rött som huvudet, undre delen av bröstet och buken är gult som övergår till ljusgrönt mot undergumpen. Fjädrarna i rygg och axlar är svarta, och har gulaktigt eller grönaktigt inslag Benen är gråa och stjärten är blågrön. Ungfåglarna har en gul näbb, blekare och mattare fjäderdräkt med spräckligt grönt och rött huvud och nacke. Unghanarna har något rödare huvud än honorna.

Könsskillnader

[redigera | redigera wikitext]

Könen liknar varandra men honan är lite mindre och blekare i fjäderdräkten. Kinderna är inte lika vita som på hanen utan mer naturvita, innerfanen på handpennornas undersida är hos honan mönstrade som ett vitt pärlband, en fullvuxen hane saknar nästan helt detta mönster.

Ungar i ett bo

Parningen sker mellan augusti och januari men en kull. Äggen läggs ofta i hål som hittas i höga träd. Honan lägger mellan fem och sex ägg per kull, men så många som nio ägg har registrerats. Vita och lätt glänsande ägg med en storlek på 26 x 22 mm.[4]

Praktrosellor som burfåglar

[redigera | redigera wikitext]

Praktrosellor hålls ofta som burfåglar, nästan alltid på grund av dess färggranna utseende. De är intelligenta fåglar som kan lära sig konster, vissla och även imitera ett fåtal ord och läten. Praktrosellorna kräver mycket uppmärksamhet och många leksaker att bita i för att hålla sig stimulerad. Dessa fåglar tyr sig sällan till människor, inte alltid ens när de handmatats från födsel. Praktrosellor finner sig inte i kramande och lekande som många andra sällskapsfåglar, utan reagerar med att ofta bitas när de känner att en människa kommer för nära. Många uppfödare och ägare rekommenderar därför att fåglarna i första hand ska vara i en stor voljär så de kan flyga och sköta sig själva med minsta möjliga mänsklig närvaro. Trots svårigheterna med dem som tamdjur så uppskattar många djurägare dem för deras livlighet, utseende och starka personlighet.

Äldsta registrerade praktrosellan i fångenskap blev 27,4 år gammal.[5]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Eastern Rosella, 22 februari 2012.
  1. ^ Birdlife International 2012 Platycercus eximius Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Beruldsen, G (2003). Australian Birds: Their Nests and Eggs. Kenmore Hills, Qld. sid. 248. ISBN 0-646-42798-9 
  5. ^ Brouwer, K; Jones, M. L., King, C. E. och Schifter, H (2000). Longevity records for Psittaciformes in captivity. International Zoo Yearbook, 37: 299–316.. doi:10.1111/j.1748-1090.2000.tb00735.x 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]