Hoppa till innehållet

Samuel Heurlin

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Samuel Heurlin (1820–1897).
Samuel Heurlin
Född26 februari 1744[1]
Död11 december 1835[1] (91 år)
Medborgare iSverige
Utbildad vidLunds universitet[1]
SysselsättningPräst[1], matematiker
ArbetsgivareLunds universitet[1]
BarnChristopher Isac Heurlin (f. 1786)[1]
Redigera Wikidata

Samuel Heurlin, född 26 februari 1744 i Blädinge socken i Kronobergs län, död 11 december 1835 i Åseda socken i Kronobergs län,[2] var en svensk naturvetenskapsman och präst, far till biskop Christopher Isac Heurlin.

Heurlin blev 1762 student vid Lunds universitet, 1766 filosofie magister och docent i matematik, förestod först professuren i fysik och astronomi, sedan den kemiska och utnämndes 1774 till adjunkt i matematik och fysik.

Prästvigd 1777, lämnade han 1780 (med professors titel) universitetet och blev kyrkoherde i Åseda församling av Växjö stift. År 1794 blev han kontraktsprost i Uppvidinge kontrakt och 1800 teologie doktor. Vid sin död var han senior cleri.

Under sin universitetstid utgav Heurlin flera naturvetenskapliga avhandlingar av värde, bland vilka kan nämnas: De actione electricitatis in corpora organica 1776; De principiis harmoniæ musicæ 1777; Om Ny och nedanets verkningar (i Fysiografiska Sällskapets Handlingar); Anmärkningar vid Ståhlsvärds teori om jordvallars styrka 1778; De differentia inter climata solaria ett vera 1780.

  1. ^ [a b c d e f] Nordisk familjebok : Harrisburg - Hypereides, vol. 11, 1909, s. 632, läs onlineläs online, läst: 29 september 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges dödbok 1815–2022, Version 9.01, Sveriges Släktforskarförbund: Heurlin f. Isaksson, Samuel