Selenit
| Selenit | |
 | |
| Kategori | Sulfatmineral |
|---|---|
| Kemisk formel | CaSO4·2H2O |
| Färg | Brungrön, brunaktigt gul, grönaktig, grågrön, gråvit |
| Förekomstsätt | Jordnära – matt, lerliknande textur utan synliga kristallina affiniteter, (till exempel howlit) |
| Kristallstruktur | Monoklin |
| Spaltning | Perfekt på {010}, distinkt på {100} och {011} |
| Brott | Fibrösa – tunna, långsträckta sprickor producerade av kristallformer eller korsande spaltningar (till exempel asbest). |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 2 |
| Glans | Pärlskimrande |
| Refraktion | Biaxial (-) 2v = 58 |
| Ljusbrytning | nα = 1,519 – 1,521 nβ = 1,522 – 1,523 nγ = 1,529 – 1,530 |
| Dubbelbrytning | δ = 0,0090 - 0,0100 |
| Dispersion | Stark |
| Transparens | Transparent |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 2,9 |
| Smältbarhet | Lätt smältbar |
| Löslighet | Löslig i varm utspädd saltsyra |
| Övrigt | Icke-radioaktiv, omagnetisk, fluoroscerande |
| Referenser | [1] |
Selenit är ett mineral bestående av en transparent form av gips, kalciumsulfat (CaSO4· 2 H2O). Selenit innehåller inget signifikant selen – De liknande namnen kommer båda från grekiskan selḗnē (σελήνη 'Måne').
Några av de största kristallerna som någonsin hittats är av selenit, det största exemplaret som hittats i Naicagruvans kristallgrotta är 12 meter långt och väger 55 ton.
Tunna skivor av selenit (kristalliserad gips) eller av glimmer har kallats "Marienglas", eftersom materialet har använts i stället för glas i exklusiva tillämpningar och som ikoner[2]föreställande jungfru Maria.
Namn och historik
[redigera | redigera wikitext]"Selenit" är mest synonymt med gips,[3] men från 1400-talet har det varit namnet på den genomskinliga sorten som förekommer i kristaller eller kristallina massor. Namnet härstammar från medelengelska selenit från latinets seleniter, slutligen från grekiska selēnítēs líthos (σεληνίτης λίθος, lit. 'månsten'). Den fick detta namn eftersom man historiskt trodde att mineralet växte och avtog med månens cykler.[4]
Utmärkande egenskaper
[redigera | redigera wikitext]De främsta utmärkande egenskaperna hos kristallint gips är dess mjukhet (hårdhet 2 på Mohs hårdhetsskala, mjuk nog att skrapa med en fingernagel) och dess tre ojämna spaltningar.[5][6] Andra utmärkande egenskaper är dess kristallformer, pärlglans, lätt smältbarhet med förlust av vatten och löslighet i varm utspädd saltsyra.[7]
Varianter
[redigera | redigera wikitext]Även om de ibland grupperas tillsammans som "selenit", har de fyra kristallina varianterna skillnader. Allmänna identifierande beskrivningar av de relaterade kristallina varianterna är:
Selenit
[redigera | redigera wikitext]- Oftast transparent och färglös.[8]
- Om selenitkristaller visar opacitet eller färg, orsakas det av närvaro av andra mineraler, ibland i drus.[9]
Satin spar
[redigera | redigera wikitext]- Oftast silkeslen och fibrös; [10] chatoyant; kan uppvisa viss färg.[11]
- Namnet satinspar har också använts på fibrös kalcit (ett besläktat kalciummineral), som kan särskiljas från gips genom sin högre hårdhet (Mohs 3), romboedrisk spaltning och reaktion med utspädd saltsyra.[12]
Ökenros
[redigera | redigera wikitext]- Rosettformad gips med yttre drus av sand eller med sand genomgående – oftast sandfärgad (i alla färger som sand kan uppvisa).[13]
- Namnet på ökenrosen kan även appliceras på barytökenrosor (ett annat besläktat sulfatmineral) – baryt är ett hårdare mineral med högre densitet.[14]
Gipsblomma
[redigera | redigera wikitext]- Gipsblommor är böjda rosetter av fibrösa gipskristaller som finns i lösningsgrottor.[15]
Historik och användning
[redigera | redigera wikitext]Satin spar slipas ibland till cabochoner för att på bästa sätt visa dess kattögoneffekt.[16]
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Gips förekommer på alla kontinenter och är det vanligaste av alla sulfatmineraler.
Gips bildas som ett avdunstningsmineral, som ofta finns i alkaliska sjöslam, lerbäddar, förångade hav, saltplattor, saltkällor och grottor. Det finns ofta tillsammans med andra mineraler som kopparmalm, svavel och sulfider, silver, järnmalm, kol, kalcit, dolomit, kalksten och opal. Gips har daterats till nästan alla geologiska tidsåldrar sedan silurperioden 443,7 ± 1,5 miljoner år.[17]
I torra, ökenförhållanden och torra områden kan sand fastna både på insidan och utsidan av gipskristaller när de bildas. Inre inneslutning av sand kan anta former som en inre timglasform som är vanlig för selenitkristaller i den gamla Great Salt Plains Lake-bädden, Oklahoma, USA.[18] Exteriör inneslutning (drus) uppstår som inbäddade sandkorn på ytan, såsom vanligen ses i den välbekanta ökenrosen.
När gips torkar ut kraftigt bildas anhydrit. Om vatten återinförs kan och kommer gips att förändras – även som de fyra kristallina varianterna. Ett exempel på gipskristaller som reformeras i modern tid finns vid Philips Copper Mine (stängd och övergiven), Putnam County, New York, USA, där mikrokristallbeläggningar av selenit är vanliga på många ytor (berg och annat) i grottan och i rasmassor.[19]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
Selenit, en gipskristall -
Selenit från Rio Grande do Sul, Brasilien I utställning på Rice Northwest Museum of Rocks and Minerals i Hillsboro, Oregon, USA. -
Ökenros. Samling av skarpa, bladiga selenitkristaller -
Gipsblommor, Bou Azer East deposit, Bou Azer District, Tazenakht, Ouarzazate Province, Souss-Massa-Drâa-regionen, Marocko -
Stereotypisk samling för "ram’s-horns" selenit -
Selenit
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Selenite (mineral), 9 april 2024.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Gypsum Mineral Data”. Weinrich Minerals, Inc. http://webmineral.com/data/Gypsum.shtml. Läst 20 oktober 2013.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: marienglas
- ^ Selenite on Mindat.org
- ^ Etymology of selenite from the New Collegiate Dictionary.
- ^ Klein, Cornelis; Hurlbut, Cornelius S. Jr. (1993). Manual of mineralogy : (after James D. Dana) (21st). New York: Wiley. sid. 428. ISBN 047157452X
- ^ Nesse, William D. (2000). Introduction to mineralogy. New York: Oxford University Press. sid. 343. ISBN 9780195106916
- ^ Sinkankas, John (1964). Mineralogy for amateurs.. Princeton, N.J.: Van Nostrand. sid. 398. ISBN 0442276249
- ^ Klein & Hurlbut 1993, sid. 427.
- ^ 20120269950, Hooper, Mark & Rodriguez, Jose M., "Chemical changes associated with selenite", utgivet 2012-10-25
- ^ Nesse 2000, sid. 343.
- ^ Sinkankas 1964, sid. 400.
- ^ Sinkankas 1964, sid. 361.
- ^ Desert rose on Mindat.org
- ^ Sinkankas 1964, sid. 390.
- ^ White, William B. (13 March 2020). ”Cave”. Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/science/cave. Läst 11 mars 2021.
- ^ ”Gypsum, selenite: The mineral gypsum information and pictures”. http://www.minerals.net/mineral/gypsum.aspx.
- ^ Surface Mining – Industrial Minerals – Gypsum and Anhydrite, Richard H Olson, Edwin H Bentzen, III, and Gordon C Presley, Editors, SME – Society for Mining, Metallurgy, and Exploration, US Arkiverad 25 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 2007-06-25
- ^ Salt Plains National Wildlife Refuge, Oklahoma, US – website showing photographs of sand-colored hour-glass formations in clear selenite columnar crystals
- ^ Anthony’s Nose, New York: A Review of Three Mineral Localities, by John Betts, Fine Minerals – Philips Copper Mine and the re-formation of selenite crystals
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Selenit.- Cavern of Crystal Giants Cueva de los Cristales, Peñoles Mine, Naica, Chihuahua, Mexico
- Mindat.org - scientific description of gypsum plus list of localities
- Mindat.org - satin spar localities
- 1927 article on the giant crystals of Naica
- Gypsum flowers, National Speleological Society
- Image of huge crystals of selenite telegraph.co.uk, 2008 [död länk]
|