Spinus
| Spinus | |
 Grönsiska (S. spinus) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Spinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Spinus | |
| Auktor | Koch, 1816 |
 Gulbukig siska (S. xanthogastrus) | |
Spinus är ett fågelsläkte i familjen finkar inom ordningen tättingar:[1] Släktet omfattar här 20 arter som framför allt förekommer i Latinamerika, men också i Nordamerika, en art i Himalaya och Tibet samt en art i Europa och norra Asien, den i Sverige häckande grönsiskan:[1][2]
- Himalayasiska (S. thibetanus)
- Kaliforniensiska (S. lawrencei)
- Guldsiska (S. tristis)
- Småsiska (S. psaltria)
- Grönsiska (S. spinus)
- Hispaniolasiska (S. dominicensis)
- Tallsiska (S. pinus)
- Svartkronad siska (S. atriceps)
- Svarthuvad siska (S. notatus)
- Sydsiska (S. barbatus)
- Gulbukig siska (S. xanthogastrus)
- Olivsiska (S. olivaceus)
- Kapuschongsiska (S. magellanicus)
- Saffranssiska (S. siemiradzkii)
- Gulkindad siska (S. yarrellii)
- Rödsiska (S. cucullatus)
- Svartsiska (S. atratus)
- Busksiska (S. uropygialis)
- Tjocknäbbad siska (S. crassirostris)
- Páramosiska (S. spinescens)
Alla arter utom himalayasiska placerades tidigare i Carduelis. Genetiska studier visar dock att Carduelis är kraftigt parafyletiskt och att typarten steglitsen snarare är närmare släkt med vissa arter i Serinus.[3] Himalayasiska fördes tidigare till Serinus.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-12-20
- ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
|