Stig Wikander
Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2022-10) Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
Stig Wikander | |
Wikander omkring 20 år gammal | |
Född | Oscar Stig Wikander 27 augusti 1908 Norrtälje |
---|---|
Död | 20 december 1983 (75 år) Uppsala |
Medborgarskap | Sverige |
Forskningsområde | iranistik |
Institutioner | Uppsala universitet |
Alma mater | Uppsala universitet |
Nämnvärda studenter | Bo Utas Gunilla Gren-Eklund |
Känd för | forskning om iranska mannaförbund och elddyrkan |
Influerad av | Otto Höfler |
Maka | Gunnel Heikel |
Oscar Stig Wikander, född 27 augusti 1908 i Norrtälje, död 20 december 1983 i Uppsala,[1] var en svensk religionshistoriker, indolog, iranist och professor i sanskrit. Han är far till Ulla Wikander.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Stig Wikander föddes i Norrtälje och var son till en apotekare. Han studerade i Uppsala som gymnasist och universitetsstudent vid Uppsala universitet, och erhöll en magisterexamen med högsta betyg i latin och grekiska vid 18 års ålder. Därefter reste han utomlands för att studera iranska och indiska språk och religioner, exempelvis i Köpenhamn där Arthur Christensen var professor.[2] Där presenterade han en uppsats med titeln "Karnamak-i-Ardasher och den iranska historietraditionen".[fotnot behövs] Åren 1935 och 1936 deltog han i Avestaseminarierna ledda av H.S. Nyberg tillsammans med bland andra Geo Widengren.[2]
Wikander disputerade vid Uppsala universitet 1938 på en avhandling om unga krigarförbund och deras religiösa betydelse i det förislamiska Iran, Der arische Männerbund : Studien zur indo-iranischen Sprach- und Religionsgeschichte. Med denna blev han den första filosofie doktorn i iranska språk och religioner i Sverige. Studien visar på inflytande från den österrikiske folkloristen Otto Höfler (som arbetat vid Lunds universitet några år tidigare)[2], och även den tyske orientalisten Walther Wüst vid Münchens universitet[fotnot behövs]. Mellan 1938 och 1939 lärde han ut svenska vid Münchens universitet, där Höfler var professor i tysk filologi och folkloristik. Han publicerade en studie om vindguden Vayu år 1941, varefter Lunds universitet gav honom en venia legendi och utnämnde honom till docent i iranska språk. Mot krigsslutet arbetade han för Röda Korset i Grekland och Turkiet.[2]
Som preceptor lärde Wikander ut religionshistoria på Uppsala universitet åren 1947-1948, där han erhöll en professur i sanskrit och komparativ indoeuropeisk filologi fem år senare. Han gick i pension år 1974. Under sin karriär höll han kontakt med andra framstående religionsvetare; han var god vän med Georges Dumézil och Mircea Eliade. Han föreläste även en del utomlands, bland annat vid Columbia University, Colegio de México och University of Chicago under 1960-talet.[2]
Wikander intresserade sig för diverse ämnen. Tillsammans med Bertil Malmberg grundade han den allmänlingvistiska tidskriften Studia linguistica år 1947, och ett intresse för kurdiska utmynnade 1959 i Recueil de texts kourmandji. Senare i livet publicerade han bland annat om förhållandet mellan mayaspråket och den hypotetiska altaiska språkfamiljen, om kontakter mellan araber och vikingar och om Stagnelius mystiska poesi.[2] Han författade sin monografi Feuerpriester in Kleinasien and Iran under sin kollega Geo Widengrens vägledning.[fotnot behövs]
Wikander är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[3]
Wikander och nazismen
[redigera | redigera wikitext]Stig Wikander har av sin eftervärld anklagats för att ha haft nazistiska sympatier men han hade ett ambivalent förhållande till nazismen, vilket hans efterlämnade korrespondens vittnar om.[4]
Bibliografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- Der arische Männerbund : Studien zur indo-iranischen Sprach- und Religionsgeschichte, Doktorsavhandling, Uppsala 1938.
- Vayu: Texte und Untersuchungen zur indo-iranischen Religionsgeschichte : T. 1. Texte, Uppsala, 1941.
- Gudinnan Anahita och den zoroastiska eldskulten, Uppsala, 1942.
- Feuerpriester in Kleinasien und Iran, Lund, 1946.
- "Pāṇḍavasagan och Mahābhāratas mystiska förutsättningar", Religion och Bibel 6, 1947, s. 27-39.
- Araber, vikingar, väringar, Lund, 1978.
Om Wikander på svenska
[redigera | redigera wikitext]- Stig Y. Rydberg, "Stig Wikander", Årsbok. Vetenskapssocieteten i Lund, 1986, s. 167-170.
- Stefan Arvidsson, "Stig Wikander och forskningen om ariska mannaförbund", Chaos. Dansk-norsk tidsskrift for religionhistoriske studier, nr 38, 2002.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
- ^ [a b c d e f] Utas, Bo; Duchesne-Guillemin, Jacques (20 mars 2009). ”WIKANDER, Oscar Stig” (på amerikansk engelska). Encyclopædia Iranica. https://iranicaonline.org/. Läst 30 september 2022.
- ^ SvenskaGravar
- ^ Horst Junginger, The Study of Religion Under the Impact of Fascism, Leiden, 2007.
|
|