Hoppa till innehållet

Superstimulus

Från Wikipedia
Superstimulus
Venus från Willendorf, en statyett med överdrivna kroppsliga drag.

Ett superstimulus[1] (engelska: supernormal stimulus) är en överdriven version av ett stimulus, kopplad till en befintlig respons. Det kan även motsvara varje stimulus som väcker ett starkare svar än det stimulus som svaret utvecklats för. Ofta handlar det mänskliga nyttjandet av ett superstimulus om sökandet efter njutning[2] eller underhållning,[3] relaterat till hjärnans belöningssystem.[4]

Det är exempelvis möjligt att skapa konstgjorda ägg med överdrivna proportioner som vissa fåglar föredrar att ruva framför sina egna ägg.[1] Hos människor kan motsvarande effekt nås via exempelvis skräpmat,[5] television,[6] sociala medier[7][2] eller pornografi[8] – ofta överdrivna stimuli som siktar på en naturlig kroppslig eller psykologisk respons.

Organismer tenderar att föredra de stimuliegenskaper (exempelvis storlek eller färg) som utvecklats i naturen. När ett överdrivet substitut erbjuds, föredrar djur ofta det onaturligt stora stimulus framför det som förekommer naturligt.[9] Ett antal olika organismer har påvisats vara påverkbara för superstimuli, inklusive insekter, fåglar och människor.

Superstimulus som fenomen studeras inom biologin och psykologin, men även inom bland annat sociologin och konsten.

Bakgrund och exempel

[redigera | redigera wikitext]

Djur som svarar på superstimuli uppvisar dem vanligtvis som ett svar på selektionstryck. Den parallella utvecklingen av individer som uppvisar superstimuli och individer som svarar på superstimuli, relaterar till evolutionen, spridningen av gener och beteendemönster.[10] Superstimuli som överdrivna färger, storlek, mönster eller former är ofta framgångsrika, eftersom en individ som uppvisar dem ofta väljs ut av en individ som lockas av dessa drag. Detta gynnar spridningen av generna genom lyckad parbildning och fortplantning mellan individer som är bättre anpassade till varandra och förhoppningsvis till sin levnadsmiljö.

Den brittiska akademikern Nigel Spivey visade upp denna effekt i den brittiska dokumentärserien How Art Made the World (2005). Han illustrerade där neuroforskaren Vilayanur S. Ramachandrans idé om att detta skulle kunna vara orsaken till överdrivna kroppar inom konsten ända sedan Venus från Willendorfs dagar.

1954 noterade etologen Nikolaas Tinbergen hur silltrutsungar instinktivt hackade på den röda fläcken på föräldrarnas näbbar för att tigga till sig mat. Vid den tiden var den dominerande idén inom forskningen att inlärning var viktigare än instinkt, men Tinbergen argumenterade för att djuren föddes med instinkter som var anpassade till sin omgivning. Hans studier bevisade att trutungar inte bara kunde reagera på samma sätt för en lång pinne med en röd fläck, utan att de till och med blev ännu mer enträgna i sin uppvaktning av tre röda band på en bit kartong. Tinbergen kallade denna effekt för superbeak ('supernäbb') eller supernormal stimulus ('hypernormalt stimulus').[11]

I människans värld har vi utvecklat en mängd överdrivna stimuli för naturliga responser. Det inkluderar mat som samtidigt innehåller mycket fett och socker, liksom förstorade beskrivningar (som i reklam) för något eftertraktat. Många stimulerar sig på liknande sätt med datorspel eller pornografi, vilka bidrar till dopaminkickar (jämför begreppet "snabba belöningar") genom återkommande respons på överdrivna stimuli.[12]

Exempel hos människan
Möjligt superstimulus Effekter Möjliga bieffekter Naturlig funktion
Datorspel Mättar lekbehov, måluppfyllnad[13] Ensamhet Lek, uppdrag
Internet, television[3] Mättar nyfikenhet för något nytt eller av underhållning[3] (tankestimulans) Irritabilitet, stress, sömnstörning Personlig trygghet (kontroll över omgivningen) eller stimulans
Pornografi[14] Sexuell upphetsning Ensamhet (minskad lust till samlag), skev bild av sex (Hudkontakt)
Skräpmat (socker[14], godis, fett) Mättar hunger efter smaksensationer eller energi Övervikt, diabetes Energirik eller mer varierad mat
Sociala medier Mättar behov av social kontakt[4]/bekräftelse Ensamhet, irritabilitet, stress, sömnstörning Social kontakt

Olika forskningsfält

[redigera | redigera wikitext]

Inom biologin

[redigera | redigera wikitext]

På 1950-talet upptäckte Konrad Lorenz att fåglar hellre ruvade på ägg som liknade dem från deras egen art men var större. Niko Tinbergen myntade, genom sin egen liknande forskning, begreppet supernormal stimulus.[10] Tinbergen studerade silltrutar och fann att ungarna hackade på den röda fläcken på förälderns näbb, baserat på kontrasten i färg, och där målet var att få föräldern att stöta upp maten ur sin kräva för att låta ungen få mat.[10]

Tinbergen och hans medarbetare utvecklade ett experiment med olika konstgjorda näbbmodeller, för att studera fågelungarnas respons. De inkluderar ett naturtroget silltrutshuvud, ett silltrutshuvud i trä, endast en näbb och en röd träpinne med en mindre vit fläck på den. I de tre första fallen var hackningsresponsen likadan, medan den ökade i samband med den röda pinnen. Forskarnas tolkning var att silltrutsungarna föredrog den dramatiska kontrasten mellan en röd pinne och avvikande färg och såg detta som ett bevis på att konstgjorda stimuli här var mer lockande än naturliga diton.

I de fortsatta experimenten uppvisade silltrutsungarna en ökad hackningsfrekvens även på andra konstgjorda stimuli av liknande slag.[10] Man utförde även liknande experiment med andra fågelarter, där konstgjorda ägg med än tydligare markeringar och kontraster än deras egna ofta föredrogs av de ruvande fåglarna. Denna preferens kvarstod även när småfåglar fick opraktiskt stora ägg att ruva, ägg som de hela tiden halkade ner från. När revirhävdande fiskar utsattes för konstgjorda rivaler med överdrivna färgmarkeringar, skedde en liknande förstärkt respons.[15]

1979 använde Richard Dawkins och John Krebs begreppet supernormal stimulus för att referera till hur sociala parasiter effektivt utnyttjar överdrivna tecken, i sitt manipulerande av sina värddjur.[16] Hos häckningsparasiter som gökar bidrar gökungens överdrivna storlek till ökat incitament hos värdfåglarna att leta mat.[17] Fyra år senare rapporterade entomologerna Darryl Gwynne och David Rentz att skalbaggen Julodimorpha bakewelli i timtal försökt para sig med övergivna ölburkar med ett visst utseende.[18] Denna studie förlänade duon 2011 års Ig Nobelpris i biologi.[19] Efter att öltillverkaren blivit varse ölburkarnas inverkan på Australiens skalbaggspopulation ändrade man utseendet på burken, och "skalbaggsproblematiken" upphörde.[6]

Inom psykologin

[redigera | redigera wikitext]

Den Harvard-baserade psykologen Deirdre Barrett menar att superstimuli styr människors beteenden lika mycket som de styr andra djur. I sin bok Supernormal Stimuli: How Primal Urges Overran Their Evolutionary Purpose (2010),[20] studerar hon hur superstimuli kan styra naturliga impulser på områden som omvårdnad, sexualitet, romantik, revirhävdande och försvar. Hon visade hur underhållningsindustrin därmed kan "kidnappa" våra sociala instinkter. I sin tidigare bok Waistland[5] definierar hon skräpmat som ett överdrivet stimulus för människans längtan efter salt, socker och fett, liksom att TV-innehåll genom övredrifter triggar våra sociala reflexer i form av skratt, leenden och uppseendeväckande händelser. Moderna artefakter kan aktivera instinktiva svar som utvecklades i tidigare skeden under evolutionen, då bröststorlek var ett tecken på hälsa och ökad fruktsamhet hos en möjlig partner och fett innebar en ovanlig men livsnödvändig näring.

I en tvärvetenskaplig studie visade Doyle och Pazhoohi hur bröst som förstorats genom plastikoperation är mer attraktiva än naturliga bröst – oavsett deras storlek.[21] Även en kvinnas gång kan fungera som ett superstimulus, genom att återkommande framhäva midja och höfter.[22]

Pascal Boyer menar att musik kan fungera som ett superstimulus för människans tendens att lockas av någons tal. Han har också försökt påvisa att symmetriska mönster hos kläder och byggnader kan fungera som superstimuli riktade mot den visuellt orienterade delen av hjärnbarken.[23]

Inom konsten

[redigera | redigera wikitext]

2006 studerade Costa och Corazza 776 olika porträtt inom bildkonsten. De visade att ögonens och läpparnas rundning, ögonens storlek och läpparnas tjocklek förstärktes i porträttmålningar, jämfört med fotografier av liknande människor av motsvarande ålder.[24] Vid en andra studie uppmanades 42 konststudenter att teckna självporträtt – några framför en spegel och andra utan (och endast med minnet som ledning). Storleken på ögon och läppar visade sig vara större i de konstnärliga självporträtten, och antydde att dessa drag kunde fungera som superstimuli.

Pazhoo et al. visade 2019 att den klassiska kontrapost-ställningen ses som mer attraktiv. De gav belägg på varför skönhets- och kärleksgudinnor i konsten ofta visas upp i just den här ställningen.[25]

Problematik

[redigera | redigera wikitext]

Superstimuli är effektiva, eftersom människan och andra djur har vissa psykologiska och biologiska retningsresponser. I en värld med marknadsekonomi och individuella valmöjligheter är det därför svårt att göra sig av med superstimuli, och negativa effekter av eftertraktade superstimuli behöver istället hanteras på andra sätt.

Bland annat kan variation och frivillig begränsning av konsumtionen vara vägar mot att bättre tackla de bieffekter som superstimuli kan vara orsak till.[4][26] Denna frivilliga begränsning kan den mänskliga individen ofta klara av eftersom vi som art har en större förmåga till medvetet tänkande[27]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 4 december 2022.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Nilsonne, Åsa (5 januari 2022). ”Liten fågel på ett stort ägg”. Modern Psykologi. https://modernpsykologi.se/2022/01/05/liten-fagel-pa-ett-stort-agg/. Läst 7 februari 2023. 
  2. ^ [a b] Ciotti, Gregory (1 juni 2019). ”Supernormal Stimuli: This Is Your Brain on Porn, Junk Food, and the Internet” (på amerikansk engelska). Sparring Mind. https://www.sparringmind.com/supernormal-stimuli/. Läst 15 februari 2023. 
  3. ^ [a b c] Andreas De Block, Bart Du Laing (november 2009) (på engelska). Amusing Ourselves to Death? Superstimuli and the Evolutionary Social Sciences. researchgate.net. https://www.researchgate.net/publication/228299798_Amusing_Ourselves_to_Death_Superstimuli_and_the_Evolutionary_Social_Sciences. Läst 15 februari 2023 
  4. ^ [a b c] Brooks, Mike (17 oktober 2018). ”The Seductive Pull of Screens That You Might Not Know About | Psychology Today” (på amerikansk engelska). www.psychologytoday.com. https://www.psychologytoday.com/us/blog/tech-happy-life/201810/the-seductive-pull-screens-you-might-not-know-about. Läst 15 februari 2023. 
  5. ^ [a b] Barrett, Deirdre (2007). ”Supernormal Stimuli--Why Birds Are Cuckoo” (på engelska). Waistland: The (R)Evolutionary Science Behind Our Weight and Fitness Crisis. New York, New York: W.W. Norton & Co. sid. 31–51. ISBN 978-0-393-06216-8. https://archive.org/details/waistlandrevolut00barr/page/31 
  6. ^ [a b] Clear, David B. (4 augusti 2021). ”Supernormal Stimuli —Why TV, Social Media, and the Modern World Captivate You” (på engelska). I Wanna Know. https://medium.com/i-wanna-know/supernormal-stimuli-why-tv-social-media-and-the-modern-world-captivate-you-b28b544d8ab9. Läst 15 februari 2023. 
  7. ^ Nikolov, Anton (15 maj 2017). ”Design principle: Supernormal stimuli” (på engelska). Medium. https://uxplanet.org/design-principle-supernormal-stimuli-55a19d239f26. Läst 15 februari 2023. 
  8. ^ Hilton, Donald L. (19 juli 2013). ”Pornography addiction – a supranormal stimulus considered in the context of neuroplasticity”. ""3"". s. 20767. doi:10.3402/snp.v3i0.20767. ISSN 2000-9011. PMID 24693354. 
  9. ^ McFarland, David (2014-01-01) (på engelska). A Dictionary of Animal Behaviour. doi:10.1093/acref/9780191761577.001.0001. ISBN 9780191761577 
  10. ^ [a b c d] Tinbergen, Niko, 1907-1988. (1953). The herring gull's world; a study of the social behaviour of birds.. London: Collins. ISBN 0002194449. OCLC 1029697 
  11. ^ Anderson, Carolyn (23 november 2021). ”The Limits of Likeness” (på amerikansk engelska). The Woven Tale Press. https://www.thewoventalepress.net/2021/11/23/the-limits-of-likeness/. Läst 7 februari 2023. 
  12. ^ Clotti, Gregory (17 juli 2014). ”Supernormal Stimuli: This Is Your Brain on Porn, Junk Food, and the Internet” (på engelska). HuffPost. https://www.huffpost.com/entry/supernormal-stimuli-this-_b_5584972. Läst 7 februari 2023. 
  13. ^ Astolfi, Michael T. (maj 2012). ”THE EVOLUTIONARY PSYCHOLOGY OF VIDEO GAMES: THE DIGITAL GAME AS SUPERNORMAL STIMULUS” (på amerikansk engelska). Spencer Greenberg. squaresquare.com. sid. 25. https://static1.squarespace.com/static/50eb8551e4b01806353e7543/t/50ebba40e4b0a5b2685df8d2/1357625920853/TheEvolutionaryPsychologyofVideoGames-MichaelTAstolfi.pdf. Läst 15 februari 2023. 
  14. ^ [a b] Hilton, Donald L. (2013-01-01). ”Pornography addiction – a supranormal stimulus considered in the context of neuroplasticity”. Socioaffective Neuroscience & Psychology 3 (1): sid. 20767. doi:10.3402/snp.v3i0.20767. PMID 24693354. PMC: PMC3960020. https://doi.org/10.3402/snp.v3i0.20767. Läst 27 april 2023. 
  15. ^ Tinbergen, Niko (1951). The Study of Instinct. Oxford, Clarendon Press. ISBN 978-0-19-857343-2. https://archive.org/details/studyofinstinct0000tinb. ”Based on a series of lectures given in New York, 1947, under the auspices of the American Museum of Natural History and Columbia University” 
  16. ^ Dawkins R, Krebs JR (1979). Arms between and within species. Proc R Soc Lond B Biol Sci 205:489-511
  17. ^ T. Grim · M. Honza (mars 2001). Does supernormal stimulus influence parental behaviourof the cuckoo’s host?. 49. "4". Behavioral Ecology and Sociobiology. sid. 322-329. https://www.researchgate.net/publication/226444073_Does_supernormal_stimulus_influence_parental_behaviour_of_the_cuckoo's_host. Läst 22 februari 2023 
  18. ^ D. T. Gwynne, D. C. F. Rentz (February 1983). ”Beetles on the Bottle: Male Buprestids Mistake Stubbies for Females (Coleoptera)”. Australian Journal of Entomology 22 (1): sid. 79–80. doi:10.1111/j.1440-6055.1983.tb01846.x. 
  19. ^ Jonathan Amos (30 september 2011). ”Beetle's beer bottle sex wins Ig Nobel Prize”. BBC News. https://www.bbc.co.uk/news/mobile/science-environment-15117051. Läst 30 september 2011. 
  20. ^ Barrett, Deirdre (2 Feb 2010). Supernormal Stimuli: How Primal Urges Overran Their Evolutionary Purpose. W. W. Norton. ISBN 978-0-393-06848-1. https://archive.org/details/supernormalstimu00barr 
  21. ^ Doyle, J. F.; Pazhoohi, F. (2012). ”Natural and augmented breasts: Is what is not natural most attractive?”. Human Ethology Bulletin 27: sid. 4–14. http://media.anthro.univie.ac.at/ishe_journal/index.php/heb/article/view/38.  Arkiverad 30 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150630200506/http://media.anthro.univie.ac.at/ishe_journal/index.php/heb/article/view/38. Läst 7 februari 2023. 
  22. ^ Doyle, J. F. (2009). ”A woman's walk: Attractiveness in motion”. Journal of Social, Evolutionary, and Cultural Psychology 3 (2): sid. 81–92. doi:10.1037/h0099329. 
  23. ^ ”Why Candy Crush Saga likes to play on your sweet tooth” (på engelska). the Guardian. 23 juni 2014. https://www.theguardian.com/technology/2014/jun/23/candy-crush-saga-freemium-games. Läst 12 februari 2021. 
  24. ^ Costa, Marco (2006). ”Aesthetic phenomena as supernormal stimuli: the case of eye, lip, and lower-face size and roundness in artistic portraits”. Perception 35 (2): sid. 229–246. doi:10.1068/p3449. PMID 16583768. https://www.researchgate.net/publication/7195785. 
  25. ^ Pazhoohi, F.; Macedo, M. F.; Doyle, J. F.; Arantes, J. (2019). ”Waist-to-Hip Ratio as Supernormal Stimuli: Effect of Contrapposto Pose and Viewing Angle”. Archives of Sexual Behavior 49 (3): sid. 837–847. doi:10.1007/s10508-019-01486-z. PMID 31214904. 
  26. ^ Vanessa and Xander Marin (25 augusti 2020). ”Can I Watch PORN? - Porn And Long Term Relationships” (på engelska). youtube.com. sid. 3min34s–. https://www.youtube.com/watch?v=LJJvhxN-JwI. Läst 15 februari 2023. 
  27. ^ McMillen, Stuart (1 december 2011). ”Supernormal Stimuli reptile brain comic”. stuartmcmillen.com. https://www.stuartmcmillen.com/comic/supernormal-stimuli/. Läst 27 april 2023. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Superstimulus&oldid=54019918”