Hoppa till innehållet

Ulla-Britt Englund

Från Wikipedia
Ulla-Britt Englund
Personlig information
Födelsedatum27 juni 1928
FödelseortSmögen, Sverige
Dödsdatum20 maj 2020 (91 år)
DödsortGöteborg Sverige
LateralitetHögerhänt
PositionVänstersexa
Juniorklubbar
1944-1947 Sverige Kvinnliga IK Sport
Seniorklubbar*
År
1947–1960?
Klubb
Sverige Kvinnliga IK Sport
SM (GM)
Landslag**
År
1948-1960
1951–1956
Landslag
 Sverige utomhus
 Sverige inomhus
SM (GM)
17 (?)
5 (3)
Meriter
12 1 SM-guld med Kvinnliga IK Sport inomhus och utomhus.
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.
** Antal landskamper och mål är korrekta per den 22 maj 2022.

Ulla-Britt Englund, född 27 juni 1928 i Smögen, död 20 maj 2020 i Göteborg,[1] var en allroundidrottare med största framgångarna noterade i handboll och badminton.

Englunds karriär inleddes säsongen 1944/1945 i Kvinnliga IK Sport. Hon spelade sedan nästan 20 år för Sport. Med klubben vann hon 12 svenska mästerskapsguld i både ute- och innehandboll. Hon spelade vänstersexa och var en flitig målgörare. Ulla-Britt Englund debuterade i landslaget 1948 i en match mot Norge där segersiffrorna skrevs 3–1. Hon tillhörde sedan den fasta landslagstruppen under många år. Totalt spelade hon 1948–1960 22 landskamper enligt den gamla statistiken[2]. Motståndaren var oftast något av de nordiska grannländerna. Tre år vann hon nordiska mästerskapet 1949, 1950 och 1953. Den nya statistiken på svensk handboll tar bara upp 5 landskamper som spelades inomhus med tre gjorda mål åren 1951 till 1956.[3] På landslagssidan har man också glömt bort att hon är Stor flicka i handboll. Ulla-Britt Englund tilldelades 1960 Svenska Handbollförbundets spelarmärke i guld eftersom hon detta år passerade 20 spelade landskamper.

Ulla-Britt Englund spelade i början av sin karriär för Örgryte Idrottssällskaps badmintonsektion. Sektionen upphörde några år efter 1960. Englund spelade semifinal i SM 1951 och 1952, då hon även vann både singel-, dubbel- och mixedklassen i distriktsmästerskapet. Seniorgenombrottet kom 1953. Hon vann då SM i singel genom att besegra legendaren Amy Pettersson från MAI. I nordskotska mästerskapen i Aberdeen vann hon i mixed och tog andraplatsen i singel och dubbel. Ulla-Britt Englund vann SM även 1954. I finalen besegrade hon Astrid Löfgren, som var målvakt i Kv. IK Sports handbollslag. 1954 spelade hon ”All-England”, men då uteblev framgångarna. 1956 nådde hon åter finalen i SM i både singel och dubbel. Hon vann sedan flera silvermedaljer i SM fram till 1962, och dominerade DM fram till 1965. Ulla-Britt Englund spelade sex landskamper i badminton för Sverige. Som medlem i Göteborgs Badmintonklubb vann hon veteran-SM vid 11 tillfällen.[4]

Ulla-Britt Englund började med friidrott på Göteborgs Kommunala Mellanskola, där förkämpen för kvinnoidrott Einar Lilie var rektor. Hon tävlade i friidrott för Kvinnliga IK Sport. Hon var framgångsrik vid skoltävlingar och nådde vid svenska mästerskapen i längdhopp resultatet 5,17 meter. Hon vann aldrig någon SM-medalj, men i DM vann hon guld i både längd och höjd.

Konståkning

[redigera | redigera wikitext]

Ulla-Britt Englund utövade också konståkning i Göteborgs Konståkningsklubb, där fadern var ledare. Göteborgs första DM i konståkning 1947 arrangerades av klubben och då segrade Ulla-Britt Englund i seniorklassen. Hon vann också ett Götalandsmästerskap i slutet av 1940-talet.

Englund var äldre syster till Mona Lisa Englund. Även brodern, Thor Englund, var elitidrottare i fotboll och ishockey. Ulla-Britt Englund sysslade med samma idrotter som systern sedan kom att ägna sig åt – konståkning, friidrott, handboll och badminton – men hon nådde inte samma framgångar som yngre systern i konståkning och friidrott. Hon var gift flera gånger och hette senare Schelin, Lagerström, och Dunmo.