Vegatrut

	Vegatrut
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Måsfåglar; Laridae
Släkte	Larus
Art	Vegatrut; L. vegae
Vetenskapligt namn
	§ Larus vegae
Auktor	Palmén, 1887
Synonymer
	Larus smithsonianus vegae; Larus argentatus vegae;

Vegatrut^[1] (Larus vegae) är en asiatisk fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.^[2] Den häckar i nordöstra Sibirien och övervintrar i östra Asien. Vid en handfull tillfällen har den påträffats i Europa. Vegatruten ansågs tidigare utgöra en del av gråtruten eller kanadatruten, men urskiljs vanligen som en egen art.

Utseende

Vegatruten liknar gråtruten men är något mörkare grå ovan och ljusare än skiffertrut. Vintertid är huvudet kraftigt brunstreckat, framför allt på rygg och halssidor så att det formar ett halsband. De kan ofta förväxlas med skiffertrut, men vegatruten är ljusare grå ovan. Benen är vanligtvis tydligt rosa. Ögonfärgen varierar men tenderar att vara mörk med röd orbitalring. Näbben är gul med röd fläck. Fåglar i nordvästra delen av utbredningsområdet är blekare ovan och urskiljs ibland som en egen underart, birulai.

Den mycket lika mongoltruten är ofta mellangrå ovan likt birulai, men kan också vara mycket mörkare. Huvudet är huvudsakligen vitt året runt, med endast svaga streck vintertid. Benen är vanligtvis rosa och ögat blekt med röd orbitalring.

Vegatrutar i första och andra vinterdräkt är mörkare än mongolicus, framför allt på hjässan. Nästan hela kroppen visar mörkbruna fläckar och streck. De liknar mycket mongoltruten men är mörkare. Näbben är nästan helt mörkgrå eller svart.

Utbredning och levnadssätt

Vegatruten häckar i nordöstra Sibirien och övervintrar i Japan, Korea, södra och östra Kina samt Taiwan. De ses regelbundet på St. Lawrence Island och Nome, Alaska och kan eventuellt häcka där. Det finns också fynd från andra delar av västra Alaska, liksom Washington och Kalifornien. Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa med tre fynd hittills: Wexford, Irland 10 januari 2016, Seine-et-Marne i Frankrike 17 november 2016 och 14 december 2021 vid Adriatiska havet i Marche, Italien.^[3] Vintertid ses de vanligtvis i hamnar, utmed klippiga kuster och vid flodmynningar, i Sydkorea i mindre utsträckning inåt landet än mongoltruten.

Systematik och taxonomi

Fördjupning: Gråtrutskomplexet

Tidigare kategoriserades vegatruten som underart till kanadatrut (L. smithsonianus) eller tillsammans med kanadatrut som underarter till gråtrut (L. argentatus). Mongoltruten (Larus mongolicus) har ansetts som en underart till vegatruten, men urskiljs sedan 2017 av Birdlife Sverige som en egen art.^[4] Anledningen är att genetiska studier visar att den kan ha uppstått antingen ur skiffertrut (L. schistisagus) eller vegatrut som expanderat österifrån och därefter isolerats. Den skiljer sig också åt utseendemässigt liksom i habitatval både där den häckar och där den övervintrar. Sedan 2024 urskiljer även tongivande IOC mongoltruten som egen art.^[2]

Status och hot

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte vegatruten som art, varför dess hotstatus inte bedöms.

Namn

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn har den fått av namnet på Adolf Erik Nordenskiölds forskningsbåt Vega.^[5]

Referenser

Artikeln bygger delvis på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Vega gull, läst 2018-06-03 som anger följande källor:

Paul Doherty & Bill Oddie (2001) Gulls: A Video Guide to the Gulls of Europe, Asia & North America. Videocassette. Bird Images.
John MacKinnon & Karen Phillipps (2000) A Field Guide to the Birds of China. Oxford University Press.
Craig Robson (2002) A Field Guide to the Birds of South-East Asia. New Holland, London.
George C. West (2002) A Birder's Guide to Alaska. American Birding Association.
Mark Brazil (2009) Princeton Field Guides: Birds of East Asia (China, Taiwan, Korea, Japan, and Russia). Princeton University Press.

Noter

^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
^ Tarsiger.com Fynd av vegatrut i Västpalearktis
^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. Arkiverad från originalet den 14 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170214103426/http://birdlife.se/1.0.1.0/1529/download_35303.php. Läst 25 maj 2017.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Larus vegae.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Larus vegae.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[SOF-1] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[IOC-2] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.

[tarsiger-3] Tarsiger.com Fynd av vegatrut i Västpalearktis

[BirdLife-4] Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. Arkiverad från originalet den 14 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170214103426/http://birdlife.se/1.0.1.0/1529/download_35303.php. Läst 25 maj 2017.

[5] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]